Jag sitter ner med en av mina fyror efter att vår lektion slutat. Under lektionen har vi övat på att spela en enkel baslinje med tre toner. Pojken verkar väldigt frustrerad och ångestfylld över att han inte lyckats spela baslinjen.
-“Jag hör att du är frustrerad över att inte lyckas spela baslinjen direkt. Men det är helt OK. Det är första gången du håller i en gitarr och nästan alla måste testa några gånger innan man lyckas. Det är därför vi har musik så du ska kunna testa och pröva dig fram tills du lär dig.”, förklarar jag.
-“Jag ska ALDRIG ta i en gitarr igen. Jag ska döda alla gitarrer jag ser!”, säger han under gråten.
Jag lyssnar, bekräftar att jag förstår honom och försöker peppa ett par gånger till rmen lyckas inte nå fram. Jag föreslår att vi tar en liten paus från gitarren.
-”Nästa lektion kan du väll testa spela baslinjen på pianot istället. Många tycker det är lättare att börja på piano.”
-”Jag ska klippa alla strängar på alla gitarrer jag ser.”, säger pojken medan han reser sig upp och går mot dörren.

Nästa lektion

När alla ska sätta sig vid sina instrument ser jag att min gitarr-hatare går och hämtar en gitarr. Jag går till honom och påminner om att han gärna får pröva pianot om han vill.
-”Om du hellre vill pröva spela på pianot så kan du spela tillsammans med ’Charlie’ vid det stora pianot.”
-”Jag vill spela själv! Jag vill inte sitta med någon annan!”, säger han bestämt.
-”Tyvärr har vi inga fler pianon men vid det stora pianot finns det gått om plats.”, försöker jag peppa.
-”Jag tänker inte spela med någon annan.”, säger han och sätter sig ner med gitarren i knäet.
Vi måste gå vidare med lektionen så jag fortsätter till att instruera gruppen.

Gruppen är väldigt ljudlig och har svårt att konscentrera sig på att spela baslinjen jag ber om. Jag håller ett extra vakande öga på min elev. Han prövar knappt spela på gitarren, mörknar i ansiktet och sjunker ihop. Jag uppmanar alla att spela baslinjen (Sweet Home Alabama) tillsammans och räknar in. Går sen direkt till min elev och försöker hjälpa som nu blir väldigt frustrerad och försöker visa ’hur-det-inte-går- att-spela-den-dumma-baslinjen’. Han spelar baslinjen en vända precis som jag instruerat och fladdrar sen med fingrarna för att illustrera hur omöjligt det är.
-”Wow! Du spelade ju baslinjen nu! Bra jobbat!”, säger jag för att göra honom uppmärksam på att han just klarade det.
-”Nej! Det går ju inte alls! Jag hatar gitarr!”, säger han och lägger ner gitarren på golvet.
Jag prövar igen att erbjuda pianot men han skakar bara på huvudet och visar sin frustration med hela sitt kroppsspråk. Jag avslutar lektionen och då sitter han kvar i klassrummet.
-”Jag ser att du är frustrerad igen. Jag tycker i alla fall det var kul att se dig spela baslinjen en gång. Nu har du ju bevisat att du kan.”, försöker jag leda hans tankar till något positivt.
-”Jag vill aldrig mer spela gitarr. Då kommer jag sitta i hörnet och tänker inte vara med.”, säger han surt.

Han går ut ur klassrummet och jag känner mig konfunderad.

Annan vinkel

Jag pratar senare samma dag med gruppens klasslärare som hade pratat med vår elev efter musiklektionen.
-”Jag pratade med en elev efter musiken som var lite deppig.”, säger hon.
-”Jag vet definitivt vem du menar.”, svarar jag och beskriver kort situationen som jag sett den.
-”Jaha… med mig pratade han mer om hur jobbigt det var med alla ljud och att det väsnades så mycket vilket han tyckte var väldigt jobbigt.”, berättar klassläraren.

Kan det vara där det sitter? Han kan inte höra det han själv spelar för att alla andra spelar runtomkring. Om jag inte hör vad jag spelar kan jag ju spela hur fel som helst utan att märka det.
Jag gjorde en koll och hittade en studie vid MRC Institute of Hearing Research gjord nu 2015 som antyder att den selektiva hörseln, alltså förmågan att fokusera på ett visst ljud, verkar vara fullt utvecklat först mellan levnadsår 9-11 (Jones, Moore & Amitay, 2015). Då lär det ju vara fullt möjligt att en fyra på ca 10år kan ligga lite senare i utvecklingen och därför ha extra svårigheter med just den biten.

Därför har jag beslutat att tackla problemet i större skala än den individuella eleven. Jag tänker förbättra strukturen ytterligare på lektionerna så det blir lättare för eleverna att fokusera.

Har du fler tankar kring detta? Har du varit med om liknande situationer? Jag uppskattar verkligen om du vill lämna en kommentar nedanför med dina tankar eller tips.

Källor:

Jones, P. R., Moore, D. R., & Amitay, S. (2015). Development of auditory selective attention: why children struggle to hear in noisy environments.Developmental psychology, 3, 353–369. Hämtad från http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25706591

 

Gilla Musikmedel på Facebook


    7 har kommenterat på "Jag ska döda alla gitarrer!"

    • Mikael

      För mig som har ADHD och Asperger så är det svårt att hålla fokus när det är för mycket runt omkring. Har inte tänkt på det med gitarrspel men det är många år sen jag satt i grupp och spelade. Men annars i livet så har jag svårt med röriga miljöer där det finns olika ljud samtidigt.

      Jag kan tex inte arbeta i miljöer där det sitter folk och pratar runt omkring mig. Hjärnan “stänger av” när det blir för mycket.

      Det finns massor av grejer som gör att vissa har svårt. 🙂

      • Per Fransson

        Tack, Mikael för att du delar med dig! Det är absolut en möjlighet eftersom jag vet att det finns mindre synliga symptom för ADHD/Asperger. Det behöver inte vara någon som klättrar upp på väggarna. Jag har det med mig som en möjlighet medan jag observerar vidare.

        • Mikael

          Efter jag skrev kommentaren igår så har jag funderat lite hur det var för mig. Men det är svårt att komma ihåg så detaljerat. Jag gick på musikskolan under början av 80-talet och det jag minns var att gitarrstudierna gick inte så bra i början när jag lärde mig akustisk gitarr i grupp. Det gick mycket bättre senare när jag lärde mig spela elgitarr och var ensam med gitarrläraren.

          Men jag kan som sagt bara komma ihåg att jag starkt ogillade den tid jag spenderade med akustisk gitarr och älskade den när jag höll på med elgitarr.

          Har fått min diagnos ganska nyligen och kan först nu se saker i barndomen som har med dessa att göra.

    • Jimmy

      Tjenare
      Jag förstår elevens frustration. Och din. Jag hade skitsvårt att spela något annat instrument än trummor i musikskolan. Trummorna var ju det enda där jag hördes mest så det andra inte störde så mycket och så fick ju de rätta sig efter mig 🙂 sen har jag genom självstudier lärt mig gitarr, bas och lite piano.

      Jag förstår att det kanske är en budgetfråga men kanske går det att köpa nån billig lösning för att kunna spela med lurar kopplade till gitarren. Så den som spelar blir lite avskärmad från allt oväsen.

      • Per Fransson

        Hej, Jimmy!
        Utan tvekan frustrerande för vem som helst att inte höra sig själv. Min plan A som jag satt i verket är att utrusta alla keyboards och gitarrförstärkaren med hörlurar. En investering som ändå inte blir för “saftig” för de flesta om man redan har utrustning med den möjligheten. Bas-förstärkarna har t.ex. inga hörlursutgångar så att köpa nya blir svårare att motivera för skattkammar-vakten 🙂

    • Alexander

      Jag har varit med om liknande saker hela mitt liv. Jag förstår elevens frustration fullkomligt. Nu behöver inte elevens och mina problem ha samma orsak, men tänkte berätta lite saker från min skolgång som är högst relevanta.

      Jag har ADHD. “Jaha, du kan inte sitta still” kanske någon icke-insatt tänker. Fullt normalt, så tänkte jag också innan jag själv fick diagnosen. Men ADHD är så mycket mer. T.ex kan ljudkänslighet vara en stor del av problematiken. Varje musiklektion gjorde helt slut på min mentala kapacitet, flera gånger gick jag undan och sov i skolan efteråt för att jag var så slut. Man sitter där, ska följa instruktioner och spela. Samtidigt sitter en elev på andra sidan rummet och stampr takten lite ojämnt. Alla andra skulle kunna koppla bort det helt, men ADHDs uppmärksamhetsproblematik är inte bara brist på uppmärksamhet, det kan också vara ett enormt fokus (hyperfokus) på någonting. Tyvärr kan man inte själv kontrollera på vad man fokuserar på. Allt runtomkring kan bli suddigt, allt man ser och hör är den där förbannade foten som stampar i otakt. Man hör inte sig själv eller läraren och man blir så förbannad på sin egen oförmåga att kontrollera sina sinnesintryck.

      Nu behöver inte din elev ha ADHD, men det är något du ändå kan ha i åtanke. 2-4% av befolkningen har någon typ av ADHD, så du kommer garanterat träffa elever med sådana problem.

      • Per Fransson

        Tusen tack för att du delar med dig, Alexander!
        Precis så som du säger och som jag skrev till Mikael tidigare kan det vara en mindre synlig variant av diagnosen. Jag har personligen vänner med Asperger och ADHD som gett mig klarhet i att det inte alls behöver synas utifrån och vilka problem det innebär. Nu bekräftar du dessutom detta med din målande beskrivning på ett jäkligt träffande sätt hur det kan kännas i klassrums-situationen. Jag kommer fortsätta att vara uppmärksam och kommer genomföra min plan A (hörlurar) som jag beskrev för Jimmy. Det är jag övertygad kommer påverka alla i klassrummet positivt, med eller utan ADHD/Asperger.

Lämna en kommentar

Din email kommer inte vara synlig